Avgiftsfrihet vid allmänfarlig sjukdom
Enligt smittskyddslagen har patienter med en konstaterad eller misstänkt allmänfarlig sjukdom rätt till kostnadsfri undersökning, vård och behandling om den behandlande läkaren/förskrivaren bedömer att risken för smittspridning därmed minskar.
Barnmorskor får förskriva läkemedel mot verifierad anogenital klamydiainfektion i enlighet med 7 kap. 1 § SmL. Behöriga att förskriva kostnadsfria läkemedel enligt SmL är således behandlande läkare och barnmorska. Benämningen behörig person att bedöma kostnadsfrihet är därför i smittskyddslagen ändrad från behandlande läkare till ”förskrivaren”.
Läs mer i Smittskyddslag (2004:168) – Riksdagen
Smittskyddsläkarens generella bedömning av kostnadsfriheten
Kostnadsfriheten för patienten/personen omfattar de undersökningar som syftar till att klarlägga om en patient är smittad av en allmänfarlig sjukdom eller inte. Det bör finnas en rimlig klinisk och/eller epidemiologisk misstanke om att så kan vara fallet.
Behandlande läkarens beslut om kostnadsfrihet för patienten bör grundas på läkarens egen bedömning av situationen. Om läkaren anser att det finns skäl för misstanke om en allmänfarlig sjukdom ska patienten alltså inte betala patientavgift. Utgångspunkten för kostnadsfriheten är dock att till exempel provtagningen behövs för att avgöra om smittsamhet föreligger. Patientens anledning till besöket kan då inte enbart vara vägledande. Om patienten kommer med misstanke om urinvägsinfektion kan behandlande läkare i stället misstänka klamydiainfektion. Besöket ska då vara kostnadsfritt. Om patienten före en vårdkontakt betalar patientavgift i kassan och behandlande läkare sedan misstänker eller konstaterar att patienten har en allmänfarlig sjukdom, ska mottagningen återbetala avgiften till patienten.
Kostnadsfriheten syftar till att minska risk för smittspridning i samhället. I smittskyddslagens förarbeten framgår att åtgärder som endast har indirekt betydelse för smittspridning inte ska omfattas av kostnadsfrihet. Detta gäller bland annat sådant stöd eller sådan hjälp den enskilde kan behöva i form av till exempel psykologkontakt eller behandling för missbruk, inklusive kostnader för läkemedelsbehandling.
Vem omfattas av kostnadsfriheten för allmänfarliga sjukdomar?
Rätt till kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen 7 kap. 1 § (läkemedel) och 2 § (undersökning, vård och behandling) har:
- den som enligt 5 kap. socialförsäkringsbalken är bosatt i Sverige,
- den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EU-medborgare med sjukförsäkringskort),
- utländska sjömän när det gäller undersökning, vård, behandling och läkemedel vid gonorré, klamydia och syfilis enligt en internationell överenskommelse rörande vissa lättnader för sjömän vid behandling för könssjukdom av den 1 december 1924,
- den som omfattas av lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Exempel på personkrets är till exempel personer vars tidsbegränsade uppehållstillstånd har upphört men som ändå väljer att stanna kvar i landet. Det kan också vara fråga om personer som vistas här, men som aldrig har gett sig till känna för någon myndighet. Genom att förslaget endast riktar sig till utlänningar som vistats i landet utan nödvändiga tillstånd, omfattas inte till exempel turister och affärsresenärer som har tillstånd att vistas i landet.
Därutöver gäller kostnadsfriheten även för asylsökande i enlighet med 4 § förordning (1994:362) om vårdavgifter med mera, för vissa utlänningar.
Andra utländska medborgare
Personer som tillfälligt vistas i Region Kalmar län och som inte omfattas av ovanstående kostnadsfrihet är genom regionalt taget beslut avgiftsbefriade för:
- läkemedel samt undersökning (inklusive provtagning, vård och behandling), som ges enligt 7:1 samt 7:2 smittskyddslagen gällande de sexuellt överförbara sjukdomarna klamydia, gonorré, syfilis samt tuberkulos
- undersökning (inklusive provtagning) av hiv samt hepatit B och C. Vård och behandling av hiv, hepatit B och C ska inte ges avgiftsfritt generellt efter positivt test. Behandlande läkare tar medicinsk ställning till avgiftsfri vård och behandling i det enskilda fallet. Smittskyddsläkarens inställning är att behandlande läkare bör göra denna bedömning med presumtion för vård, alltså att huvudregeln är att kostnadsfri behandling ska erbjudas (om inte medicinska eller andra omständigheter talar emot detta).
Kostnadsfri undersökning och vård
Kostnadsfri undersökning, vård och behandling enligt smittskyddslagen kan bara ges inom regionens hälso- och sjukvård eller av en läkare som får ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, eller enligt vårdavtal med regionen om det är fråga om en allmänfarlig sjukdom.
Förstagångsbesök vid misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom
När det gäller undersökning och vård är det viktigt att kostnadsfriheten tillämpas generöst vid förstagångsbesök, när det finns en rimlig klinisk och/eller epidemiologisk misstanke om att en patient lider/är bärare av en allmänfarlig sjukdom. Skälet till detta är att underlätta för personer som kan sprida smitta att söka sjukvård när sjukdom/smitta kan föreligga. Smittskyddsläkaren finner det rimligt att kostnadsfrihet tillämpas vid frågeställning om sexuellt överförbar infektion (STI) eller hiv när patienten haft oskyddat sex.
Återbesök vid misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom
Vid den fortsatta handläggningen av patient med en misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom gäller fortsatt kostnadsfrihet för besök och åtgärder som behandlande läkaren bedömer kan bidra till minskad risk för smittspridning. Kostnadsfriheten innefattar då kontroller och/eller aktiv behandling av infektionen samt uppföljning av de praktiska råd/förhållningsregler som patienten fått för att minska smittsamheten. Som exempel kan också nämnas att en patient med kronisk smittsam hepatit B regelbundet ska kontrolleras av läkare, bland annat för att få uppföljning av sina förhållningsregler, och att dessa besök då är kostnadsfria även om huvudorsaken till besöket skulle vara rent medicinsk.
Undersökningar
Kostnadsfriheten omfattar även patientavgifter för undersökningar som till exempel avgift för lungröntgen vid misstanke eller kontroll av tuberkulos. Remissen ska då kompletteras med kommentaren ”Kostnadsfritt enligt smittskyddslagen”.
Begränsning av kostnadsfriheten
Slutenvårdsavgift omfattas inte av kostnadsfriheten enligt smittskyddslagen och ska därför betalas av patienten. Avgift för sluten vård avser kostnad för mat och logi och bedöms inte vara en kostnad för vård och behandling i smittskyddslagens mening.
Avgiftsfrihet för patienter som vårdas för smittsam tuberkulos i slutenvård
Vid smittsam tuberkulos isoleras patienten i slutenvård till dess att patienten inte längre bedöms vara smittsam. I normalfallet är det 14 dagar, men i vissa fall av resistent tuberkulos rör det sig om flera månader. Patienter som vårdas (frivilligt) för smittsam tuberkulos i slutenvård, där slutenvården sker primärt för att skydda andra mot smitta, är avgiftsbefriade. Detta gäller även patienter från andra länder som inte annars har subventionerad vård.
Avgiftsfrihet för patienter som tvångsisolerats enligt smittskyddslagen
Patienter som tvångsisolerats enligt smittskyddslagen ska vara avgiftsbefriade. Detta gäller även patienter från andra länder som inte annars har subventionerad vård.
Särskilt beslut om avgiftsfrihet i samband med smittspårning
Smittskyddsläkaren kan vid behov besluta om avgiftsfrihet för undersökning, vård och behandling (alternativt profylax) i samband med smittspårning av smittsamma/anmälningspliktiga sjukdomar som inte klassas som allmänfarliga och därför inte omfattas av gällande kostnadsfrihet enligt 7 kap. 1 och 2 § smittskyddslagen (2004:168). Exempel på sådana sjukdomar är meningokocker och mässling. Smittskyddsläkarens beslut om sådan kostnadsfrihet ska anpassas till det specifika tillfället och ska kunna omfatta såväl nödvändiga läkemedel som vårdkontakter inom öppen vård. Beslutet kan gälla såväl enskilda fall som mer omfattande smittspårningar eller utbrottsituationer.
Kostnadsfria läkemedel
Kostnadsfria läkemedel kan förskrivas av behandlande läkare. Barnmorska kan förskriva läkemedel mot laboratorieverifierad anogenital klamydiainfektion. Avgörande för om ett läkemedel ska vara kostnadsfritt, är enligt smittskyddslagens förarbeten, hur mycket det enskilda läkemedlet inverkar på smittspridningen i samhället. Finns det en vetenskapligt grundad anledning att tro att läkemedlet har effekt på smittspridningen genom att det till exempel minskar sjukdomens smittsamhet eller hämmar tillväxten hos smittämnet, bör läkemedlet vara kostnadsfritt för patienten. Däremot gäller inte kostnadsfrihet för läkemedel som enbart indirekt påverkar smittsamheten genom att, till exempel, förbättra patientens följsamhet till förhållningsregler.
Kostnadsfrihet för dessa smittskyddsläkemedel gäller således när de minskar risken för smittspridning av en konstaterad eller misstänkt allmänfarlig sjukdom. Till gruppen ”misstänkt allmänfarlig sjukdom” är det rimligt att till exempel även inkludera behandling av latent tuberkulos till barn och till andra med ökad risk för utveckling av aktiv tuberkulos.
Observera att recept för kostnadsfria läkemedel enligt smittskyddslagen måste kompletteras med kommentaren ”Kostnadsfritt enligt smittskyddslagen”. För vissa diagnoser finns färdiga läkemedelsmallar i Cosmic.
Kostnadsfrihet för viss profylaktisk behandling
I vissa fall kan det finnas behov av profylaxbehandling då risksituationer för överförande av smitta inträffat. Frågan är då om provtagning och behandling ska omfattas av kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen vid allmänfarlig sjukdom eller betalas av patienten själv. Smittskyddsläkaren redogör här för två olika situationer då profylaxbehandling kan bli aktuellt.
Sticktillbud inom hälso- och sjukvården
Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2018:4) är det respektive arbetsgivare som ska stå för kostnader för provtagning och uppföljande kontroller när arbetstagaren har utsatts för smitta i arbetet.
Person som varit utsatt för allmänfarlig sjukdom
Profylaxbehandling kan vara aktuellt då en person i efterhand fått reda på att hen kan ha varit utsatt för allmänfarlig sjukdom, till exempel hiv eller rabies. Behandlande läkare avgör om skäl för kostnadsfrihet föreligger, vilket innebär att ta ställning till om profylaktisk behandling "minskar risken för smittspridning" (7:2 SmL). Avgörande för denna bedömning torde vara smittrisken i den aktuella situationen eftersom utgångspunkten är att allmän profylax inte är kostnadsfri.
Stöd från smittskyddsläkaren för behandlande läkares bedömning
Av ovanstående framgår att det är den behandlande läkaren som ska bedöma om ett läkemedel i det enskilda fallet minskar risken för smittspridning, eller om undersökning, vård och behandling är motiverad av samma skäl (det vill säga minskad smittspridning). Detta kan naturligtvis ibland vara svårt att avgöra, speciellt om läkaren i fråga inte regelmässigt handlägger patienter med allmänfarliga sjukdomar och därmed inte har specialkunskaper inom området. Vid problem med att bedöma dessa frågor bör därför kontakt tas med regionens smittskyddsläkare som bland annat har till uppgift att vara ett stöd för den enskilde läkaren i fall som gäller ovan redovisade situationer eller andra situationer där det är svårt att avgöra om kostnadsfriheten gäller.