Om våld i nära relationer

Definition

Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från något den vill. - Per Isdal

Våld i nära relationer är ett stort samhälls- och folkhälsoproblem och inbegriper såväl hälsoaspekter som rättsliga, samhälleliga och sociala aspekter. Våldet innebär alltid en kränkning av den utsattes mänskliga rättigheter. Våld förekommer i alla samhällsklasser och åldrar, i både hetero- och homosexuella relationer. Det vanligaste är att kvinnor och barn utsätts av en man men även män utsätts för våld i nära relationer.

Det som kännetecknar ”våld i nära relationer” är att offer och gärningsperson har någon form av nära relation och känslomässiga band till varandra.

Omkring 25% av kvinnorna beräknas under sin livstid utsättas för sexuellt våld, fysiskt våld eller hot om detsamma. Försäkringskassan uppger att de handlägger ca. 11 000 ärenden årligen där den bakomliggande orsaken till sjukskrivning bedöms vara våldsutsatthet. Till detta skall läggas korttidsfrånvaro och de minskade möjligheter att stå till arbetsmarknadens förfogande samt minskad möjlighet till karriärutveckling som de psykiska och fysiska konsekvenserna av våld i nära relationer medför.

Exempel på olika former av våld

Genom att ha en bred definition av våld inkluderas handlingar som inte nödvändigtvis resulterar i skada eller död, men som innebär en stor påfrestning för individ, familj, samhälle och sjukvårdssystem.

Fysiskt våld - Fysiskt våld kan vara allt från att hålla fast, skaka och nypa, knuffa, sparka, slå, dra i håret och använda olika typer av redskap. Könsstympning – se vårdriktlinje under rubrik ”kvinnosjukdomar och förlossning”.

Sexuellt våld - Sexuellt våld är handlingar av sexuell karaktär som sker mot någons vilja. Sexualiserat våld behöver inte innebära fysiskt våld eller fysiskt motstånd. Det kan finnas en stark förväntan på att ställa upp på sex och en oro för vilka konsekvenser det får att inte ställa upp. Det kan även innebära krav att titta på porr mot sin vilja eller tvingas till sexuell posering.

Psykiskt våld - Kränkningar, nedvärdering, hån och förödmjukelse, hot om självmord, hot riktat mot husdjur, närstående eller egendom. Det kan också vara hot om våld i form av hotfullt kroppsspråk, blickar eller kommentarer, kontroll genom frihetsinskränkningar såsom att bli hindrad att träffa släkt och vänner eller att delta i sociala aktiviteter. Stalkning och andra trakasserier är ytterligare exempel på psykiskt våld.

Materiellt/ekonomiskt våld - Personliga tillhörigheter förstörs avsiktligt i syfte att skada och/eller markera makt. Det kan även innebära att inte få förfoga över sin ekonomi, göra inköp på eget initiativ eller att förmås att skriva på handlingar som påverkar ekonomin negativt och minskar möjligheten till självständigt liv. Ekonomiskt våld kan också vara att ens möjlighet att studera, arbeta och försörja sig begränsas av annan.

Försummelse – Att inte få den vård, hjälpmedel eller medicin som en behöver, inte få mat eller tvingas att äta, bristande daglig hygien inklusive tandhygien, bristande omvårdnad eller förhindras möjlighet till vila och sömn. Riskgrupper för försummelse är barn, äldre och funktionsnedsatta.

Digitalt våld - Digitalt våld styrs av samma mekanismer som annat våld men sker via digitala plattformar. Digitalt våld handlar bland annat om kontroll, utpressning och förminskande av  handlingsutrymme. Exempel på digitalt våld kan vara att kräva att få tillgång till inloggningar på sociala medier eller smygläsa sms. Andra exempel är att ladda ner appar som gör att våldsutövare kan hålla koll på den våldsutsatta eller ett krav på att ständigt vara kontaktbar eller hot om att sprida intima bilder eller rykten.

Våldets uttryck och mekanismer - Nationellt centrum för kvinnofrid

Våldets mekanismer – från normalisering till uppbrott

Genom ett systematiskt bruk av olika former av våld och hot försöker våldsutövaren kontrollera och utöva makt över den som utsätts. Den här våldsutövningen kommer oftast smygande i en relation, se begreppet normalisering nedan.

Våldsutövning kan liknas vid en process där den som är utsatt i allt högre grad tvingas anpassa sig till en vardag som präglas av våld. Våldet kan t.ex. vara av psykisk, fysisk och/eller sexuell karaktär. Anpassningen leder ofta till isolering och ökat beroende av våldsutövaren. Att det förekommer perioder utan våld medför att det går att bibehålla en förhoppning om att relationen ska förbättras och att övergreppen ska upphöra.

Våldets uttryck och mekanismer - Nationellt centrum för kvinnofrid

Normaliseringsprocessen är en förklaringsmodell av våldsprocessen i nära relationer som kan hjälpa oss att förstå varför en våldsutsatt ibland inte ser sambandet mellan sin utsatthet och sitt mående. Begreppet hjälper oss också att förstå varför en våldsutsatt stannar kvar i en destruktiv relation. Det förklarar den process som sker i en, till en början fungerande, nära relation men där våld börjar utövas och där den utsatta med tiden börjar betrakta våldet som ett förväntat, och i viss mån accepterat inslag i vardagen. För att hantera en vardag fylld med hot och våld utvecklar den utsatta strategier för att förklara våldets förekomst både för sig själv och andra.

Flertalet studier har pekat på våldets psykiskt nedbrytande mekanismer. Genom dessa normaliseras våldet och det är vanligt att den utsatta i olika grad tar över våldsutövarens verklighetsuppfattning. Detta kallas internalisering. Våldsutövaren i sin tur rättfärdigar våldet genom att skuldbelägga den utsatta vars strategi blir att genom olika former av anpassning och motstånd hantera sin utsatthet.

Det är viktigt att omgivningen uppmärksammar och ifrågasätter kränkande och destruktiva beteenden för att förändring ska ske. Skulden ligger alltid hos våldsutövaren och det är det våldsamma beteendet som omgivningen ska ifrågasätta. Det är dock vanligt att en våldsutsatt person upplever både rädsla, skuld, skam, hopplöshet och frustration. Att lämna en våldsam relation är en mödosam process.  Omgivningen, t.ex. vårdpersonal, socialtjänst eller kvinnojour, kan utgöra ett avgörande stöd för den utsatta personen.

Uppbrottsprocessen - Nationellt centrum för kvinnofrid

Våldets konsekvenser och kopplingen mellan våld och ohälsa

WHO har konstaterat att våld mot kvinnor i nära relationer är ett av de allvarligaste hoten mot kvinnors hälsa. Att utsättas för våld ökar risken för olika former av psykisk och fysisk ohälsa, både på kort och lång sikt. Våld kan ge upphov till akuta skador som kräver sjukvård men också leda till bland annat kroniska smärtor, ångest, depression och posttraumatiskt stressyndrom.

Det finns en signifikant ökning av olika tillstånd av ohälsa hos våldsutsatta jämfört med personer som lever ett liv fritt från våld. Att utsättas för våld som barn medför också konsekvenser för hälsan i vuxen ålder. Därför behöver vi fråga om både pågående och tidigare våldsutsatthet samt skydda barn från att uppleva våld.

Medicinska och psykosociala konsekvenser av våld - Nationellt centrum för kvinnofrid

Dödligt våld mot kvinnor utgör den mest extrema formen av mäns våld mot kvinnor. I statistik från Brottsförebyggande rådet kan man utläsa att omkring 15 kvinnor om året har dödats i Sverige av en före detta eller nuvarande partner från 2017 och framåt. För män var motsvarande siffra strax under 3 fall om året.

Dödligt våld - Nationellt centrum för kvinnofrid

Kostnader

Socialstyrelsen uppskattade år 2006 att de samhällsekonomiska kostnaderna för mäns våld mot kvinnor uppgår till omkring 3 miljarder kronor per år. I denna summa står direkta sjukvårdskostnader för nära 38 miljoner kronor. Det är svårt att värdera kostnaden för försämrad livskvalitet som rädsla, frihetsinskränkning, psykiska problem och minskad självkänsla för den som utsätts. Våldsutsatta förlorar oftare sitt arbete, har lägre inkomster och blir oftare sjukskrivna än andra. Läs mer om samhällets och den enskildes kostnader för våldsutsatthet.

Kostnader för mäns våld mot kvinnor - Nationellt centrum för kvinnofrid

Barn som upplevt våld/bevittnat våld

Varje år anmäls cirka 25 000 misshandelsbrott i Sverige mot barn under 18 år. Ett barn av sju har minnen av bevittnat våld i hemmet. 1 barn av 10 utsätts för våld i hemmet. Eftersom barn upplever våld med alla sinnen är det viktigt att de betraktas som våldsutsatta även när de ser, hör eller på annat sätt upplever våld – inte enbart när de själva utsätts för våld.

Från 2021 är det ett brott att utsätta barn för att bevittna våld, det kallas barnfridsbrott.

Barn som upplevt våld har rätt till stöd. Personal inom hälso- och sjukvården och tandvården har en skyldighet enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453 14 kap § 1) att skyndsamt göra orosanmälan till socialtjänsten vid misstanke eller kännedom att ett barn far illa. 

Exempel på där barn far illa:

• Fysiskt eller psykiskt våld eller hot om våld
• Att bevittna våld (se, höra eller på annat sätt uppfatta)
• Sexuella övergrepp
• Bristande omsorg gällande alla aspekter av ett barns fysiska hälsa och utveckling
• Psykisk försummelse på sådant sätt att barnets psykiska hälsa skadas eller äventyras

Barn som upplever våld - Nationellt centrum för kvinnofrid

Vid orosanmälan  

Blankett vid orosanmälan då barnet är patient
Rutin - orosanmälan vid misstanke eller kännedom om barn som far illa

Filmad föreläsning om anmälningsskyldighet 

Hedersrelaterat våld och förtryck (HRV)

Hedersrelaterat våld och förtryck innebär begränsningar av en persons livsutrymme. Heder kan beskrivas som en kollektiv moral där kontrollen av kvinnor och flickors sexualitet är en förutsättning för upprätthållandet av kollektivet och patriarkatet. Kontrollen av kvinnor och flickors sexualitet betraktas därför som nödvändig för att upprätthålla familjens eller släktens anseende. Den som inte följer det rådande normsystemet anses dra skam över hela familjen och riskerar att straffas för att familjen eller ett utökat kollektiv ska återfå det som uppfattas som förlorad heder. Kollektivet, dvs. familjemedlemmar, släktingar eller andra medlemmar av gemenskapen är oftast våldsutövare. Kontroll och våldshandlingar är oftast godkända av kollektivets kvinnor och män och är därmed också kollektivt accepterade.

Att vara utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck har stor negativ påverkan på den utsattes hälsa.

Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?  - hedersfortryck.se

Hedersrelaterat våld och förtryck - Nationellt centrum för kvinnofrid

Hedersbrott: 2022-06-01 skärps straffet för en person som för att ”bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder” exempelvis gör sig skyldig till en serie ofredande eller olaga tvång. Minimistraffet blir nu ett års fängelse, maxstraffet sex års fängelse för hedersförtryck.

Särskild sårbarhet /utsatta grupper

Människor från alla delar av samhället kan vara utsatta för våld. Men en del grupper kan befinna sig i en situation som innebär en särskild sårbarhet. Det kan handla om att gruppen är utsatt i särskilt hög grad, eller att brotten ger upphov till särskilt allvarliga konsekvenser för den som utsätts eller att personen inte har resurser att förändra sin situation eller göra den känd. 

Via länk nedan kan du läsa mer om följande grupper som kan vara särskilt sårbara:

• Äldre kvinnor
• Unga personer 15-24 år
• Kvinnor i prostitution
• Kvinnor med utländsk bakgrund
• Personer i missbruk
• Kvinnor med funktionsnedsättning
• Människohandel för sexuella ändamål
• HBTQI-personer

Ämnesguider om särskild sårbarhet - Nationellt centrum för kvinnofrid

Ämnesguider om våld mot hbtqi-personer - Nationellt centrum för kvinnofrid