Gula febern

Inkubationstiden är 3–6 dygn och en stor andel av de som smittats får inga eller milda symtom. De som får symtom insjuknar oftast akut med feber, huvudvärk, muskelvärk, aptitlöshet och illamående. I de flesta fall försvinner symtomen efter 3–4 dagar. En liten del av fallen insjuknar i en andra mer toxisk fas något dygn efter den initiala förbättringen. Då återkommer den höga febern, levern påverkas vilket ger upphov till ikterus och blödningar kan förekomma från slemhinnorna framför allt i mag- och tarmkanalen. I gruppen som utvecklar svår sjukdom är dödligheten runt 50 procent.

Det finns ingen behandling mot viruset som orsakar gula febern utan behandlingen som ges är symtomatisk. Det går att förebygga sjukdomen genom vaccination.

Behandlande läkares ansvar

1. Medicinskt omhändertagande
2. Anmälan

Medicinskt omhändertagande

Informera patienten om diagnos. Kontakta infektionsbakjour för fortsatt handläggning. Det är inte aktuellt att ge förhållningsregler då gula febern inte smittar mellan människor.

Smittspårning

Gula febern är inte en smittspårningspliktig diagnos men det är viktigt att ta reda på vilket land, vilket område och vilka orter patienten vistats i. Efterfråga även vaccinationsstatus för gula febern. Dessa uppgifter anges i smittskyddsanmälan.

Klinisk smittskyddsanmälan/SmiNet

Klinisk smittskyddsanmälan ska göras i SmiNet.

Uppgifterna som efterfrågas i anmälan är av vikt för att ge en epidemiologisk överblick över var gula febern förekommer och om nya områden uppstår. Det är även viktigt med information om vaccinationsstatus för att följa eventuella vaccingenombrott. Ange aktuella telefonnummer till patient eller anhörig i anmälan.

Kostnadsfrihet

Ingen kostnadsfrihet, då sjukdomen ej är allmänfarlig.