Smärtprocessen
Mål och värderad riktning
Smärtprocessen är en insats för att stärka den medicinska diagnostiken – "Vad är egentligen problemet?" Och erbjuda alternativa behandlingsinsatser till sjukskrivning, annan passivisering och användande av beroendeframkallande läkemedel.
Målet är att bidra till ökad funktion och aktivitetsförmåga hos den som har smärta. Det inbegriper förutom kroppslig aktivering ett psykologiskt förhållningssätt med målet att träna upp förmågan att bli medveten om vad man kan påverka och ge plats för alla sorters upplevelser (öka acceptans). man kan påverka och ge plats för alla sorters upplevelser (öka acceptans).
Värderad riktning
Vi får en stund på jorden – vad ska vi ha den tiden till? När man har symptom och inte mår bra är det inte konstigt att man vill bli av med obehaget. I en del fall finns hjälpsamma behandlingar som kan ta bort symptomen, men i de flesta fall av långdragen smärta är inte lösningen medicinsk utan beteendemässig – och psykologisk.
Det är av största vikt att sjukvården bidrar med kroppslig undersökning för att kunna hitta behandlingsbara tillstånd, men också för att kunna ge besked om att kroppen ska användas – även när den känns. Det finns inget mer ohälsobringande än fysisk inaktivering.
Den värderade riktningen för såväl Smärtprocessen som för vården i stort är att bidra individens förmåga att leva och använda sig i sitt liv med de symptom som ingår. Att "det känns mer" är inte samma sak som att det sker något farligt i kroppen.
Psykologiskt behöver vi bli medvetna om tankar, känslor och fight/flightimpulser OCH tillåta dem. Men vi ska inte styras av dem, utan vi ska fylla livet med det vi vill hinna med innan det är över.
Process för behandling av långvarig smärta
Sjukskrivning och återgång i arbete
Sverige har en Socialförsäkring som hjälper medborgarna ekonomiskt i olika utmanande livssituationer. En del i denna är sjukförsäkringen. När individen pga sjukdom inte kan arbeta och försörja sig själv, täcks en stor del av inkomstbortfallet via denna försäkring. Men för att sjukförsäkringen ska gälla ska det finnas sjukdom som påverkar förmågan att fungera och vara aktiv. Det finns många andra livssituationer som påverkar förmågan och motivationen till aktivitet, utan att det rör sig om sjukdom. Sådan situationer täcks inte av sjukförsäkringen och den ska inte användas i situationer som inte handlar om sjukdom.
Att ha symptom är inte heller samma sak som att behöva sjukskrivas. Däremot ska symptom tas på allvar och sannolikt kan annan beteendeförändring än sjukskrivning behövas för att hälsan ska återtas.
När läkaren har gjort sin medicinska bedömning och kommit fram till att det finns sjukdom, innebär inte det automatiskt att sjukskrivning är aktuellt. Sjukdomstillståndet ska också kräva avlastning från arbete för att förbättras eller läka. Detta är fr.a. en hälsofråga då det innebär stora nackdelar för hälsan att plockas bort från sitt arbete. Det ökar risken för att tappa dygnsrytm, hamna utanför gruppen, tappa kompetens, få försämrad ekonomi mm. Sjukskrivning ska alltså ses som en del av vård och behandling och tydligt behövas som en del i det medicinska läkningsförloppet.
När läkare sjukskriver en längre period (mer än 2 veckor), ska det finnas en behandlingsplan inkluderande uppföljning, utvärdering, ny medicinsk bedömning och samspel med andra berörda parter inklusive arbetsgivare, så att alla kan bidra till att individens arbetsförmåga återtas, sk teamarbete.
Mer information och stöd i sjukskrivningsarbetet
Medicinering och utfasning av beroendeframkallande läkemedel
Inom regionens process för förändrad handläggning av långvarig smärta, har vi riktningen att bidra till patientens ökade hälsa via ökad funktions- och aktivitetsnivå. Hälsa har stark koppling till att fylla livet med det som ger mening och har värde för den enskilde. När man gör det som är värdefullt mår man bättre. Vid långvarig smärta är det vanligt att uppmärksamheten kidnappas av smärtan och att man fastnar i beteenden som handlar om att bli av med smärtan. Det är inte konstigt och samtidigt är det sällan hjälpsamt. Kamp- och undvikandebeteenden förstärker istället smärtproblematiken, som blir värre över tid. Man kan säga att hjärnan ockuperas av smärtupplevelsen fast det inte finns något som går sönder i kroppen. Det kallas sensitisering. Läkemedel kan bli en del i kampen att slippa känna, men har biverkningar som över tid istället begränsar personen och bidrar till ökad smärta, underhållande av sensitiseringen och kognitiv påverkan.
Regionen har i primärvården en arbetsgrupp, som ska bidra till ökad kunskap om smärtdiagnostik och läkemedel, indikation för behandling, användande av behandlingsplaner och kontinuitet i behandlingskontakterna. All förskrivning ska numera journalföras under en egen rubrik och det ska finnas en tydlig medicinsk indikation för att använda narkotiska preparat. Den som påbörjar förskrivning av beroendeframkallande läkemedel ska göra en behandlingsplan som även inkluderar när preparatet ska sättas ut. Eventuella receptförnyelser ska vara planerade och inte ske via telefonkontakter eller 1177.
Långvarig smärta har ingen medicinsk långtidsindikation för narkotiska preparat, förutom i livets slutskede under palliativ behandling. Oreflekterad förskrivning utifrån patientens symptombeskrivning eller via önskan om receptförnyelse för att "tabletterna har tagit slut", behöver medvetandegöras, begränsas och avslutas via nedtrappning under stöd.