Beroendeframkallande läkemedel

Sidan är under uppbyggnad och uppdateras regelbundet.

Beroendeframkallande läkemedel (BFL) är kraftfulla läkemedel som behövs vid vissa tillstånd, men kan orsaka stort lidande om de används felaktigt. Därför behöver ordinationen av dessa läkemedel vara ansvarsfull och genomtänkt. I Region Kalmar län finns en övergripande riktlinje med ett gemensamt förhållningssätt vid ordination av BFL. Riktlinjen gäller opioider, bensodiazepiner, zopiklon/zolpidem och pregabalin. Undantag är patienter med malignitet, LARO-patienter samt vård i livets slutskede.

Riktlinjen bygger i korthet på att:

  • Det finns en tydlig indikation och väldokumenterad plan, inklusive uppföljning eller avslut.
  • Patienten är informerad om sin individuella behandlingsplan och att läkemedlet har beroendepotential.
  • Ordinatören eller enheten är ansvarig för insatt behandling med BFL. Man tar över ansvaret om man ändrar en ordination, förnyar en förskrivning eller accepterar övertag från någon annan.
  • Om skadligt bruk eller beroendetillstånd uppstår ska åtgärder vidtas.

Rätt indikation, tydlig plan - vårt gemensamma ansvar.

Till riktlinjen finns även en bilaga med förslag på lokalt arbetssätt med beroendeframkallande läkemedel.

Dokumentation

All läkemedelsordination behöver dokumenteras i journalsystemet. Detta är extra viktigt vid ordination av BFL.

Tänk på att: 

  • ordinera tydligt indikation och slutdatum i läkemedelslistan.
  • vid diffus indikation, förnyelse eller planerad längre behandling, dokumentera viktig information i journal såsom indikation, planering inklusive uppföljning eller avslut, samt eventuella avvägningar i samband med ordinationen.
  • med fördel använda sökordet Beroendeframkallande läkemedel som syns i Gemensamma patientdata.
  • inte använda uppmärksamhetssignalen.

Riskfaktorer

Riskfaktorer för utveckling av problematiskt bruk är:

  • Pågående eller tidigare beroende
  • Hereditet för beroende
  • Psykiatrisk sjukdom
  • Utsatt psykosocial situation
  • Mycket hög smärtskattning
  • Spridd smärtbild i tre-fyra kroppsregioner
  • Bristande coping eller acceptans
  • Yngre än 45 år

I samband med behandling bedöm regelbundet om det förekommer tecken till toleransutveckling, abstinens eller bristande följsamhet såsom felanvändning, dosöverskridanden, överlåtelse till annan eller försäljning. För fördjupad information kring riskfaktorer, tecken på problematiskt bruk samt upprättande av behandlingsplaner, se Nationella vård- och insatsprogrammet – Skadligt bruk och beroende.

Läkare som misstänker ett problematiskt bruk behöver vidta åtgärder. Det gäller även vid uppgifter av annat substansbruk som påverkar förskrivning av beroendeframkallande läkemedel. Skulle nedtrappning bli aktuellt, se till att det finns en nedtrappningsplan. Vid osäkerhet, konsultera en kollega. 

Vid behov kan en dokumenterad överenskommelse om gemensamt ansvar mellan patienten och vården lämnas ut.

Patientinformation

Det är viktigt att patienten är informerad om att det ordinerade läkemedlet är beroendeframkallande. Här kommer att finnas informationsmaterial om vad det innebär. Skulle behovet finnas att förtydliga förutsättningarna för förskrivningen, kan en dokumenterad överenskommelse om gemensamt ansvar lämnas ut. 

Utsättning

En lyckad utsättning av BFL kan höja livskvaliteten hos patienten. Kom ihåg att utsättning är en intervention, och kan medföra risker såsom abstinenssymtom och suicidrisk. En individuellt anpassad plan med möjlighet till regelbunden uppföljning är därför en förutsättning för en ansvarsfull nedtrappning.  I dokumentet nedan finns generella principer.

Några generella hållpunkter:

  • Skapa förutsättningar för en trygg nedtrappning för patienten innan du påbörjar nedtrappningen, inklusive uppföljning av symtom.
  • Byt till ett långverkande preparat och fördela doseringen jämnt över dygnet.
  • Individanpassa vid behov varje nedtrappningssteg. Återgå inte till föregående dosering.

Smärta

Säkerställ korrekt indikation innan behandling. Smärtanalys styr behandling. Primär långvarig smärta ska inte behandlas med opioider. För mer information, se Rekommenderade läkemedel – Smärta.

Mall för smärt- och aktivitetskartläggning

Mall för smärtteckning – 1177 för vårdpersonal

Behandling

Eftersträva korta behandlingar med kortverkande opioider, hellre morfin än oxikodon. Använd slutdatum i läkemedelslistan. Vid behov av längre behandling, dokumentera en behandlingsplan inklusive uppföljning i journal. För preparatval, se Rekommenderade läkemedel – Smärta.

Övrig information

Smärta hos vuxna – Läkemedelsboken

OPAL-studien: Kronisk användning av opioid mot lumbago kan öka smärttillståndet och sänka livskvaliteten inom ett år jämfört med placebo – The Lancet

Sömnsvårigheter

I första hand bör patienten informeras om sömnhygien, icke-farmakologiska åtgärder och vid behov ordineras med icke beroendeframkallande läkemedel. Om zopiklon eller zolpidem ordineras, bör behandling vara så kortvarig som möjligt och inte överskrida 4 veckor. På grund av toleransutveckling, förväntas patienter med långvarig behandling inte ha någon sömnfrämjande effekt av behandlingen jämfört med dem som är utan.

Utredning/indikation

Sömndagbok

Behandling

Se Rekommenderade läkemedel – psykiatri

Patientinformation

Sömnsvårigheter – 1177.se

Sov gott naturligt – Informationsmaterial

Sömndagbok

Ångest

Undvik ångestdämpande läkemedel vid krisreaktion. Pregabalin bör undvikas vid ångestsyndrom. Bensodiazepiner kan användas i undantagsfall främst under en begränsad period. Vid behov av längre behandling, dokumentera en behandlingsplan inklusive uppföljning i journal. För mer information och preparatval, se Rekommenderade läkemedel – Psykiatri.

Behandling

Skadligt bruk och beroende – Nationellt vård- och insatsprogram

Läkemedelsbehandling av ångestsyndrom – Läkemedelsboken