Legionella

Legionellainfektion är anmälningspliktig och smittspårningspliktig. Smitta sker genom inandning av bakterier från vatten i aerosolform eller inandning av partiklar från jord eller kompost. Inkubationstiden brukar normalt anges till 2–14 dagar och de flesta fallen debuterar inom 5–6 dagar men det finns enstaka fall med symtomdebut upp till 3 veckor efter smittotillfälle. Detta kan ha betydelse vid smittspårning av fall inom vården. Det finns två olika sjukdomsbilder vid legionellainfektion:

Legionärsjuka = legionellapneumoni

Progredierande luftvägssymtom som ibland leder till respiratorvård är ofta det dominerande symtomet men det är relativt vanligt att patienten är konfusorisk och har övergående diarré initialt vilket kan försvåra diagnosen. Immunsupprimerade är speciellt känsliga och smittas sannolikt vid lägre infektionsdoser. Rökare sjuknar också lättare. Patienten behöver inte isoleras eftersom smitta mellan personer inte förekommer.

Pontiacfeber

Legionellabakterien kan, förutom legionärssjuka, också ge upphov till en lindrig influensaliknande sjukdom med kort inkubationstid (5–72 timmar) kallad Pontiacfeber. Den har ofta beskrivits kunna uppkomma i samband med bubbelbad. Patienterna tillfrisknar utan behandling, men utredning är viktig för att kartlägga orsaken – då fall av legionärsjuka har inträffat samtidigt som andra insjuknat i Pontiacfeber. Vid anhopning av misstänkta fall av Pontiacfeber ska telefonkontakt tas med smittskyddsläkaren även innan mikrobiologisk diagnostik har styrkt diagnosen.

Behandlande läkares ansvar

1. Medicinskt omhändertagande
2. Smittspårning 
3. Anmälan

Medicinskt omhändertagande

Ge patienten information om legionella och hur det smittar - se smittskyddsblad för läkare. Det är inte aktuellt att ge förhållningsregler till patienten.

Angeläget att försöka få ett nedre luftvägsprov! Diskutera med infektionsläkare. Detta har stor betydelse för smittspårningen, då miljöprover från exempelvis bostad eller vårdinrättning inte kan kopplas till patienten om det inte finns prov från patienten att jämföra med.

Smittspårning

Behandlande läkare ansvarar för att initiera smittspårningen genom att inhämta den information som efterfrågas i smittskyddsanmälan.

Eftersom legionella är en objektburen smitta utreds smittkällan av miljö- och hälsoskyddsinspektör i aktuell kommun i samarbete med smittskyddsläkaren. Smittspårning och provtagning av misstänkta smittkällor som kyltorn, befuktningsanläggningar, vattenreservoarer och tappvatten är ett kommunalt ansvar. Vid misstanke om att smittkällan finns inom en sjukvårdsinrättning kontaktar smittskyddet berörda parter, till exempel vårdhygien.

Smittskyddsblad

Smittskyddsblad för läkare - Smittskyddsläkarföreningen

Smittskyddsblad för patient - Smittskyddsläkarföreningen

Klinisk smittskyddsanmälan/SmiNet

Klinisk smittskyddsanmälan ska göras i SmiNet.

Vid konstaterade eller misstänkta fall ska alltid smittspårning utföras för att försöka identifiera smittkällan, information av vikt för smittspårningen är densamma som efterfrågas i smittskyddsanmälan. Använd fritextfälten för den information som inte har ett eget fält i anmälan. Glöm inte bort telefonnummer till patient eller anhörig i smittskyddsanmälan då smittskyddet behöver följa upp smittspårningen och eventuell provtagning i bostad/annan plats genom samtal med den smittade eller anhörig om sjukdomstillståndet är allvarligt.

Fråga efter:

• Andra personer med liknande besvär
• Kontakt med vattenaerosolkällor under de senaste 2–14 dagarna
• Vistelse i sport- och simhallar
• Bad i bubbelpool
• Hotellvistelse i Sverige
• Utlandsvistelse inklusive resmål, hotell, researrangör samt avrese- och ankomstdatum
• Vård på sjukhus
• Tandvård
• Vistelse i offentlig lokal med luftkonditionering
• Besök på trädgårdsmässor eller eget trädgårdarbete (framför allt vid smitta av L. longbeachae)

Det är viktigt att ange aktuella telefonnummer till patient eller anhörig i anmälan.

Kostnadsfrihet

Ingen kostnadsfrihet, då sjukdomen ej är allmänfarlig.